Vad är det som gör att vissa restauranger har många veckors väntetid innan man får plats och andra gapar tomma? Ja, visst kan det handla om att det faktiskt inte är gott det de bjuder på, men ofta så handlar det om något annat... Om känslan. Känslan jag får när jag kommer in i lokalen. Känslan av att det som bjuds har skapats av, kanske inte kärlek, men iallafall med en hel del engagemang.För några veckor sedan, innan askmolnets inträde var jag och min familj på Fuerteventura. En väldigt annorlunda ö, där en stor del av ön var karj och svårtillgänglig och den andra delen var antingen sandbeklädd i form av milslånga stränder med sand inblåst från Afrika eller grön och frodig (i dalen). Nåväl.
Självaste staden Corralejo bjöd på ett myller av folk, mestadels surfare i alla åldrar och en mängd affärer och restauranger. På det lilla torget fanns det restauranger i varje hörn, längs med vattnet låg de radade som ett pärlband. Vissa överfyllda med väntetid och andra gapade tomma.
Vid några kvällar fick vi tillfälle att studera hur dessa restauranger agerade för att få in gäster.
Den ena inkastaren hade gett upp, han satt och rökte på en bänk utanför och när någon stannade för att läsa på menyn orkade han inte ens resa sig och hälsa. I flera timmar pågick detta.
En passiv inkastare, några trötta servitörer som väntade frustrerat innanför och gäster som inte tog notis om stället över huvud taget. Kanske hade inkastaren insett att vara påflugen inte var det bästa sättet, eller kanske han, vis av erfarenhet, visste att det tjänade ingenting till att lägga in det lilla extra. I slutet på kvällen kunde vi dock se, till vår förvåning, att ett par gick in och satte sig och VIPS!! vilken aktivitet som uppstod i lokalen; servitörer och inkastaren sprang om varandra för att tillgodose deras enda kunds önskan. Så energin och aktiviteten den fanns tydligen där..
Bredvid stod ännu en inkastare med ungefär lika många gäster, eller snarare dubbelt så många gäster... 2 par. Hans taktik var att böna och be och se väldigt ledsen ut - hade väl också kommit fram till att var enträgen och allt för påflugen inte var någon bra strategi. Men denne kostymklädde ledsne inkastare hade heller ingen framgång. Trots sitt idoga arbete. Hans kollegor däremot hade gett upp, båda kockarna syntes hänga inne i lokalen och ibland utanför för att få sig en cigarett...
Runt omkring dessa två lite sorgliga restauranger fanns det andra som hade fullsatt och inkastare av alla sorter - de påflugna, artiga, unga och äldre.
Maten på de olika ställena var god och känslan - atmosfären var precis som den ska vara - varm, tät och härligt utländsk.
Varför gick det bra för vissa och inte för andra? Jo, känslan. Känslan av att känna sig välkommen, sedd. Känslan av att de som driver det här stället, gör det för att de vill och är bra på det. Känslan av att jag, som kund, är viktig. Jag som kund får det jag kan förvänta mig att få, eller till och med blir positivt överraskad - får något helt annat än vad jag hade förväntat mig.
Vi människor vill göra ett bra jobb. Det måste vara utgångspunkten. Men då krävs det att vi är i rätt sammanhang. Utmaningen ligger i att både förstå vad som krävs av mig i mitt arbete, men också vad jag kan bidra med. Vad jag kan utveckla. Vad jag måste utveckla.
På vägen till jobbet öppnade det för ett år sedan ett litet kafé, ett kafé du går in för att få dig en riktigt god kopp kaffe innan du börjar jobba. Vi är många som hittat dit och där, ja där finns känslan. Känslan av att jag är viktig. Känslan av att de som jobbar där tycker det är kul. Att de gör det de är bäst på. Fixar gott kaffe och goda smörgåsar, har väldigt bra service och är alltid väldigt trevliga och intresserade. Känsla.
Antingen har man det.
Eller inte.
Känsla för feeling helt enkelt.
Kaféet heter VstreetCoffee och finns på Vasagatan 38 i centrala Stockholm, har du vägarna förbi, se till och ta dig tid att få njuta av en riktigt god kopp kaffe och schysst atmosfär.
En annan som har hittat dit är Katarina - här finns hennes "kaffe-moment".
Maria Winsnes, mw@karriarkompetens.se
